Palavers bokblogg

Kategori: Barnböcker

Böcker för barn och författare som skriver och illustrera sådana.

Pax: Nidstången (2014)

Deckarförfattaren Åsa Larsson förvandlar tillsammans med Ingela Korsell Mariefred till en plats som drar både mörka och ljusa krafter till sig i den allt populärare urban fantasy-genren.

Alrik och Viggo (12 resp 10 år, gissningsvis) har flyttat mellan olika fosterhem innan de hamnar i Mariefred. Alrik är orolig att lillbrorsan, som gärna snor saker och aldrig backar för en fajt, ska ställa till det och blir sannspådd redan första dagen i skolan. Men en riktigt dålig dag utmynnar i mötet med ett gammalt syskonpar som visar sig vaka över uråldriga hemligheter och dessutom tror att killarna är utvalda att hjälpa dem i detta viktiga, hemliga uppdrag. Den skeptiska, rent sura Estrid, och den varmare Mangmar är välskrivna guider in i den magiska världen. 

Genren och många komplikationer är bekanta för Harry Potter-generationen. Här finns en mini-Malfoy och en helt ny värld som de invigs i. Kanske är Spiderwick en ännu mer passande jämförelse än Potter, med sitt mer snabblästa format. Språkligt och dramaturgiskt är det bättre och mer livfullt än många svenska böcker riktade till vuxna läsare.

Liksom Cirkeln, också den med dubbla författare men något äldre målgrupp, är berättelsen bättre i det vardagliga och i presentationen av sina problemtyngda karaktärer än i det skräckinjagande. Där tar man gärna i lite för mycket för att inte verka för mesig. Handlingen är ganska enkelt konstruerad och de tänjer som kompensation ut på actionsekvenserna, ibland till det tråkigas gräns. Det saknas lite fantasi, helt enkelt, eller helt enkelt tålamodet att arbeta fram en riktigt bra historia.

Men som höglyssning i bilen för hela familjen är den helt okej.

 

Sven Nordqvist

Sven Nordqvist, som både skriver och illustrerar själv och särdeles skickligt, är en skatt som vi ska vara riktigt glada över. Han skriver med respekt för både småttingar och gamlingar och ”barnslar” inte till det för att ställa sig in, utan verkar istället besitta en genuin barnslighet av klokaste sort. Pettson och Findus-böckerna, som utspelar sig i lantlig miljö någon gång på 50- eller 60-talet, kan man läsa för en tvååring och en sjuåring och samtidigt ha lika stort utbyte av själv. Varje bok om den pratsamma katten och den excentriske gubben är värd att läsa. Stackars Pettson skildrar till exempel en dag med dåligt humör och hur den kan räddas av en tjatig katt och en fisketur i senhösten, underbart fångad i dämpade färgskalor. Allt berättat på ett sätt som gör det irrelevant att tala i termer om barn- eller vuxenböcker. Det är jättebra, kort och gott.

Hattjakten är skriven och illustrerad i samma anda, men är ett fristående verk om en gubbe som letar efter sin hatt och istället hittar minnen från sin barndom. Väldigt fint.

2007 gav han ut något av sitt magnum opus i form av Var är min syster, en överdådigt, galet kreativt illustrerad liten historia där man kan titta på varje uppslag i en timme. De korta texterna är begripliga men också skönt poetiska, men det är helt klart bilderna som är huvudlockelsen. Vissa av dem sträcker sig över flera uppslag, med fantastiska övergångar mellan de fantastiska världarna. Magnifikt.

Barbro Lindgren

En produktiv och rent ut sagt ojämn veteran, vars bästa böcker är självklara klassiker. Bland de mindre bra måste den ocharmigt illustrerade och allmänt stissiga Svempa vill ha många nappar nämnas och varnas för. Nåde dig om ditt barn fattar tycker för den.

I böckerna om den vilda bebin, däremot, finns det något för alla åldrar. Mamman och den vilda bebin presenterar en ensamstående mamma och ett barn som inte lyssnar ett dyft på hennes varnande ord, som konstant slår sig eller försvinner men som också alltid kommer tillbaka på något sätt. En underbar betraktelse över föräldraskapets konstanta skräck med både humor och hjärta. Kanske känns det opedagogiskt att berätta för ett barn om ett barn som gör farliga saker, men samtidigt får kanske din illbatting en större förståelse för hur utsjasat skräckslagen en vuxen kan bli av alla de där påhitten.

I Vilda bebin får en hund ger sig ungen och hans nya tyghund ut på äventyr i rymden, eller i drömmen, eller både och. Härligt och lite filosofiskt. Roligast är när bebin i besvikelse över att han bara fått en leksakshund ska ”skjuta den med mitt gevär”.

Böckerna om grisen Benny är skrivna med ungefär samma kloka humor som de om vilda bebin. I Nämen Benny! rymmer huvudpersonen exempelvis hemifrån för att slippa bada.

Axel Scheffler och Julia Donaldson

Denna författar/illustratörsduo brukar på bokomslagen presenteras som ”de bakom Gruffalon”. Och visst är den finurlig och läsvärd, berättelsen om den lilla musen som skrämmer de farliga djuren med myten om Gruffalon, tills han själv träffar på detta vidunder. Det finns också en uppföljare vid namn  ”Lill-Gruffalon”

Även dessa är läsvärda, med mysiga, färggranna illustrationer och ganska påhittiga berättelser. Nämnas bör att det är Lennart Hellsing som brukar stå för den svenska översättningen, vilket borgar för musikalisk känsla för språket, charm och en del låtsasord.

Zog, den lilla draken

Zog har problem med alla de moment som en ung drake ska lära sig i drakskolan, men en snäll tjej lyckas alltid dyka upp vid rätt tillfälle och hjälpa honom. Att drakar förväntas röva bort ungmör och sätta eld på saker är koncept som de hanterar på ett påfallande oläskigt sätt, i en bok med ett fint och sympatiskt slut.

Lille Spigg

Kanske den bästa historien, rent narrativt. Spigg berättar gärna om fantastiska saker som han kanske egentligen inte varit med om. När han råkar hamna i ett riktigt äventyr är det dock hans skrönor som hjälper honom att hitta hem.

Var är min mamma?

En söt och rörande liten historia med två roliga ”twistar” på slutet om en fjäril som försöker hjälpa en apunge att hitta sin, just det, mamma.

Pinneman

Om de oönskade äventyr och faror som upplevs av en familjefar som råkar se ut som en pinne.

Copyright © 2018 Palavers bokblogg

Tema av Anders NorénUpp ↑